För ett tag sedan blev jag diagnostiserad med PCO, Polycystiskt Ovariesyndrom. Det är ett syndrom som karaktäriseras av att menstruationen rubbas, att den kommer mer sällan, hirsutism det vill säga oönskad hårväxt i ansiktet och vid naveln och att äggstockarna är av PCO karaktär, de har många och täta äggblåsor som inte släpper iväg de mogna äggen och därför så rubbas menstruationen. Detta leder till att man får det svårt att få barn, det är inte omöjligt men det blir betydligt svårare. Det krävs medicinering med hormoner för att det ska bli lättare. 

Anledningen till att jag vill berätta detta är att jag inte vill hymla med det, gömma det som om det vore något att skämmas för. Jag har ju i tidigare blogginlägg skrivit om min längtan efter att få barn och så kommer detta beskedet "du kommer få svårt att få barn". MEn än så länge är det inte omöjligt. Men det har känts helt hemskt och särskillt när så många i min absoluta närhet får barn så känns det extra tungt. Jag är glad för deras skull tro inget annat men avundsjukan är ett lömskt monster som finns där oavsett hur glad jag är för andras skull. 

Nu har beskedet faktiskt sjunkit in och jag känner mig optimistisk inför framtiden och jag vet att jag kommer få barn i framtiden, om det så bara blir ett barn så kommer det barnet bli verkligen älskat, av både mig och Stefan. Och en annan sak, har läst lite om den typ av medicinering jag kommer att få och den kan öka risken/chansen att få tvillingar. Så ni ser hoppet är inte ute för mig :) Men fram tills nu har det varit en tung sommar med detta beskedet samtidigt som bästa vännen är gravid. Men nu har beskedet landat och jag känner att det allt kommer att gå bra. Tänk så stämmer spådomen jag gjorde på Facebook, att jag kommer bli gravid 21 juni 2012 :P who knows :D

Så ta hand om er nu och som en tant jag kände sa "svettas in våren och frys in hösten så slipper ni förkylningar" :)

Kram så länge