Världens bästa mamma har födelsedag idag.

VI GRATULERAR VI GRATULERAR VI GRATULERAR PÅ HENNES BEMÄRKELSEDAG MED BLOMMOR OCH BLADER VI GÖRA HENNE GLADER JA VI GRATULERAR HENNE PÅ FÖDELSEDAN!

JA MÅ HON LEVA JA MÅ HON LEVA JA MÅ HON LEVA UTI HUNDRADE ÅR, JAVISST SKA HON LEVA JA VISST SKA HON LEVA JA VISST SKA HON LEVA UTI HUNDRADE ÅR, OCH NÄR HON HAR LEVAT OCH NÄR HON HAR LEVAT OCH NÄR HON HAR LEVAT UTI HUNDRADE ÅR, JA DÅ SKA HON SKJUTAS JA DÅ SKA HON SKJUTAS JA DÅ SKA HON SKJUTAS PÅ EN SKOTTKÄRRA FRAM!!

ETT FYRFALDIGT LEVE FÖR VÄRLDENS BÄSTA MAMMA HON LEVE HIPP HIPP

HURRA HURRA HURRA HURRA!!!!

Kramar till dig mamma!!

Önskar

arlene

Dag 2 Din första kärlek

Hehe ja ni min första kärlek var faktiskt när jag gick i ettan på lågstadiet, från ettan till trean var jag tok kär i en kille i min klass. Andreas Carlsson hette han, han var en typisk Emil i Lönneberga kille, linblont hår och klassens buse. Och kan ni tänka er hur glad jag var som hade han som bänkkamrat. :) Kommer ihåg i trean så skulle skolan vara med i en pingisturnering och de saknade spelare, jag räckte upp handen och sa att jag kunde ställa upp, herregud jag hade ju inte ens hållt i ett pingisracket, men sagt och gjort jag fick en intensivträning av han jag var kär i, så ni kan ju tänka er att det var svårt att lära sig eller hur :) Men men hur gick det då i turneringen, förlora men jag fick in en massa konstiga servar som gjorde det omöjligt för motståndaren att ta fick till och med choklad av läraren som hade hand om oss då :)

Sen kom mellanstadiet, där blev jag kär i nästan varenda kille i klassen, dom var ju såååå snygga :P Hade chans på några men det räknas ju inte som riktiga pojkvänner.

Högstadiet avlöstes tre kärlekar. Då hade jag bytat skola, hade samma klass men det fanns ju nya killar att spana in. Den första hette Linus, han var faktiskt inte helt olik min lågstadie crush. Den andra hette Tim, helt annorlunda än dom andra i klassen, han var vad man skulle kalla klassens bad-boy. Men ändå så trillade jag dit. Den sista var faktiskt den jag var kär i på riktigt, inte bara attraherad utan tänkte konstant på honom. David hette han, så snygg och så ouppnåelig.

Var även ett tag kär eller hade kärleksliknande känslor för min lärare i nian med, men nu så här i efterhand så vet jag att det var för att han var så snäll, och gav en sån respektingivande utstrålning att jag nog förväxlade känslorna att se upp till läraren med kärlekskänslor. Fast det var tack vare han som jag klarade av nian. Så tack till dig Christian.

Efter det hade jag ingen riktig kärlek förräns min nuvarande pojkvän dök upp i mitt liv. Han är min stora kärlek och kommer alltid att vara det. Det är han jag kommer att bilda familj med, det vet jag!

I MORGON:

Dag 3: Dina föräldrar, ska berätta lite grann om dom, fast inte så mycket. De vill nog inte bli uthängda på nätet så berättar bara lite. Så håll till godo