Direktlänk till inlägg 29 oktober 2010
Innan jag beger mig till skolan för att lämna in hemskrivningen och registrera mig för den nya kursen som börjar nästa vecka ville jag bara ge er läsare möjligheten att gå in och läsa Emma Jangerstigs blogg, för lite mer än två år sedan förlorade hon sina barn, de blev dödade av en galen kvinna. På bloggen och i filmen som finns på sidan kan ni läsa och höra henne själv berätta sin historia. Jag lyssnade och läste både av nyfikenhet och för att bilda mig en uppfattnig om vad som hände och vad Emma själv kände. Medkänslan väcktes men också tanken att man kan gå vidare efter en tragedi kändes upplyftande.
Jag vill inte sitta här och verka pretentiös eller så men det gav mig ändå en känsla av att livet är något värdefullt och som skall bevaras, och skyddas även fast än att man själv inte kan styra andra och deras handlingar så kan man själv välja att leva vidare, och låta livet ha sin gång. Så tack Emma Jangerstig för att du vågar och kan. Tack!
Nu ska jag bege mig till skolan så skriver mer antingen när jag kommer hem eller i helgen.
Kram alla underbarta människor där ute :)
Marlene^^
Hej på er. Jag kommer nog vara frånvarande här på bloggen ett bra tag framöver. Den senaste tiden har jag inte alls mått bra och jag har slutat med mina hormontabletter som gjort att jag mått fruktansvärt dåligt. Och detta har påverkat min ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 | 5 |
6 |
7 |
8 | 9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 | 15 |
16 | 17 | |||
18 |
19 | 20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 | 28 | 29 | 30 |
31 |
|||
|