Ha kommit till den insikten att jag faktiskt har det jäkligt bra, har en familj och en släkt som bryr sig om mig och som tycker om mig, vänner som ställer upp och som stöttar en, och en underbar kille som älskar mig. Så jag har faskien ingen anledning till att bli så nere som jag blir, och varför ska jag överhuvudtaget tänka negativt för?? Det mina goda läsare är för mig ett mysterium.

Visst man får tänka lite negativt ibland men bara för en kort stund, sen så ska man skaka av sig det och tänka positivt igen, det finns ingen anledning till att gräva ner sig och tycka synd om sig själv, för det finns alltid de som har det värre än en själv och det finns personer som trots att de mår fysiskt eller psykiskt dåligt som ändå kämpar på, så då ska väl jag, som har det så bra, klara av att må bra jag med. JA DET GÖR JAG!!

Jag mår bättre än på länge, är inte lika sjuk som jag var innan och har det bra, kan faktiskt inte klaga.

Framtiden ser ljus ut för HBG-Girl och jag kommer banne mig klara av det här. Så är det bara.